Oh, there's a river that winds
on forever
I'm gonna see where it leads
Oh, there's a mountain that no
man has mounted
I'm gonna stand on the peak
Out there's a land that time
don't command
Wanna be the first to arrive
No time for ponderin' why I'm-a
wanderin'
Not while
the
Oh, there's an island where all
things are silent
I'm gonna whistle a tune
Oh, there's a desert that size
can't be measured
I'm gonna
count all the dunes
Blixten
slår ner några meter utanför bilen. Kanske slår den rent av ner i bilen. Ljuset
är så starkt att det inte riktigt går att avgöra. Det känns som någon försöker
slunga iväg bilen och där vi inuti är som smutstvätt i en centrifugerande
tvättmaskin. Det är en av de märkligaste upplevelser jag varit med om på en av
de märkligaste resorna jag varit med om. Swaziland och det är slutet av 2010
och jag får se ett Afrika jag aldrig tidigare upplevt. Efter tidigare och senare
upplevelser i denna del av världen har det nästan uteslutande handlat om kaotiska
strapatser, hetta och ett myller av händer, fötter och munnar som alla vill
göra samma sak samtidigt. Men där i Swaziland möter jag ett land med kuvade
människor där tystnaden på gatorna är så bedövande att det tjuter i
hörselgångarna, ett land där städerna är så ordnade att de liknar korsord där
det är omöjligt att gå vilse. Och så kylan. Den förbannade kylan som biter sig
fast innanför skinnet.
Tillsammans
i slutet av 2010 med min kollega är vi på väg från landets huvudstad till den
andra större staden i landet. Detta är de enda två riktiga städerna som finns i
detta, ett av Afrikas minsta länder. Men på vägen, hamnar vi, kollegan jag och
chauffören i detta åskväder som med sådan ursinne och kraft jag varken varit
med om tidigare eller efter, visar sig och hotar att kasta omkull allt i dess
väg. Det känns som något religiöst och jag funderar kvickt på att det kanske nu
timmen är kommen då ja ska tro på något annat än på det jag gör. För det är så
vackert utanför de nästan igen immade rutorna när blixtrar borrar sig ner i
marken. Som poesi. Som stormen där en människas vilja inte är värd någonting.
Som styrka inget mänskligt kan mäta sig med.
Jag
tänker på allt de där under den sena kvällen tre år senare.
Då det åskar igen. Med blixtar som slår ner
nästan på samma sätt fast det är på andra sidan ekvatorn i en annan världsdel
och nästan 1100 dagar har förflutit sedan den dagen. Jag springer nu. Havet är
vid min sida och är inte längre lugnt som det brukar, istället fräser det,
kokar det och vill kasta sig upp över stenarna som försöker hålla det på plats.
Stegen är lätta. Regnet strilar ner i pannan. Andetagen går monotont i en
behaglig rytm.
Jag
tänker tillbaka. Målar upp ansiktena, bilderna och berättelserna från det Swaziland
som jag inte ens visste existerade kort innan jag skulle åka dit. Under timmen
jag springer är det inte som att jag springer i Turkiet där jag fysiskt är utan
jag är tillbaka på vägen i Swaziland med den där åskan. Jag är knappt medveten
om att jag sprungit färdigt när jag kommer hem.
Men jag
sätter mig på de blöta stenplattorna.
Låter
hällregnet falla över mig.
Sekunder.
Ögonblick. Minuter.
Men plötsligt.
Så
slutar allt.
Vinden
stannar.
Regnet
upphör.
Och
åskan försvinner.
På
någon minut blir allt stilla och det blir nästan kusligt tyst.
Jag
tittar ut i mörkret.
Förstår.
Att det
inte kommer förbli så här.
Att det
är lugnet före den väldiga storm som håller på att byggas upp och snart ska
blåsa in i min värld.
Lugnet
innan, som oftast är mer skrämmande än det kaos som senare ska komma.
Men en längtan är född.
En
tanke har förvandlats.
En ny
verklighet på väg att ta form.
Allt
som återstår.
Att släppa
taget…
To the ends of the earth, would
you follow me
There's a world that was meant
for our eyes to see
To the ends of the earth, would
you follow me
Well if
you want, I will say my goodbyes to me
I was a-ready to die for you,
baby
Doesn't mean I'm ready to stay
What good is livin' a life
you've been given
If all you do is stand in one
place
I'm on a river that winds on
forever
Follow 'til I get where I'm
goin'
Maybe I'm headin' to die but I'm
still gonna try
I guess
I'm goin' alone
Distans
in inlägg: 12 kilometer
Total
distans: 255 019 kilometer