I
could be sold in an instant
I
could be saved in the same
I
could live in a lifetime
I
could die in a day
I
could be fading forever
I
could stuck in a groove
I
could be constantly changing
Making
up all the moves
För en
månad sedan var jag på väg norrut från Adenviken. Om en månad är jag med
största säkerhet i Dakar stirrandes ut över Atlanten. Nu sitter jag i Göteborg
och ser solen silas fram genom ett molntäcke som varit kompakt i dagar som
känns som veckor. Jag stirrar in i min dator och läser samma mail flera gånger
och försöker måla upp bokstäverna i bilder. Stavelser som bildar ord som
berättar om kliniken vi besökte i norra Jemen, om hur den har stängts för att
beväpnade män i början av veckan intog detta sjukhus som är livlina för 500 000
utblottade och sjuka människor.
Jag
föreställer mig automatvapen som riktades mot oskyldiga människor, kaoset som
uppstod och jag försöker höra skriken från chockade patienter, se fasan i
ögonen på de vitklädda läkarna och förstå vidden av att sjukhuset nu har stängt.
Att patienterna lyfts ut på gatan för att antingen dö eller transporteras, om
de kan betala transport och vårdkostnader, till närmsta tillgängliga sjukhus
som ligger 30 mil bort.
Men det
är svårt att i detta brus måla upp dessa bilder. Jag försöker föreställa mig
hur Stockholm och Göteborg skulle sett ut om alla sjukhus plötsligt stängdes
men inser att det är en omöjlig tanke att hålla kvar då den dränks av annat som
vill ha uppmärksamhet. I flera dagar har jag nu istället läst om hästkött,
lyssnat på radio där forskare gör försök med fiskar som får simma i akvarium
fyllt av antidepressiva substanser och sett bilder på nya trender från
melodifestivalen. Samtidigt plingar det ideligen i mitt Skype-fönster. Från
unga etiopiska flyktingar vid ett flyktingläger i mellan-östern, de undrar om
deras berättelser kommer att gå i tryck snart. De undrar när världen ska komma
till undsättning och ta de från det sandiga helvete där de befinner sig.
Jag
svävar på svaret.
Hur ska
jag kunna förklara att vissa tidningar har en utlands-kvot?
Hur ska
jag berätta att flykting-berättelser ibland inte är tillräckligt unika för att
publiceras?
Hur ska
jag kunna tala om att Danny Saucedos klädval är högre prioriterat för att det
sker på närmare avstånd?
Eller
hur klargör jag termer som nyhetskrok, vinkel, aktualitet och redogör svaret på
frågan om varför det är relevant för en tidning att berätta dessa berättelser just
nu.
Frågor
som dessa mal runt i huvudet från två världar som krockar och där jag har
förståelse för båda två men ibland känner frustrationen att befinna mig mitt i
mellan. Jag avslutar den här veckan i ett hopp om tills på måndag ha kommit på
ett svar att formulera på Skype till dessa förväntansfulla unga män flera
hundra mil härifrån. Det är tungt för jag vet någonstans att ord inte alltid
eller ens ofta räddar liv.
Men att
tystnaden kan döda.
And
I have places for things again
From
now on I'll hold more in
It
was never my intention to cause you harm
Or
to make you sore
And
I don't know the final score
At
least I have another way to go
At
least I have another life
At
least I have another life to lose
Distans
i inlägg: 0 kilometer
Total
distans: 202 831 kilometer