TIme it took us
To where the water was
That's what the water gave me
And oh poor Atlas
The world's a beast of a burden
You've been holding on a long time
And all this longing
And the ships are left to rust
That's what the water gave us
Standby. Samtal i natten. Stenar som faller. Från folks händer många hundra mil härifrån. Efter att ha rest i Skandinavien och lyssnat på människors berättelser från djupa skogar, via kala bergsamhällen till kustbyar nästan helt avskurna från omvärlden slungas jag in i Sydafrika. Till ett av världens våldsammaste länder där ett samtal kommer in sent under gårdagen om ett uppror i en gruva. Bang bang. Människor faller. Blir avrättade. När de uttrycker en rättighet.
Hur många?
Vad var det som tryggade igång skottlossningen?
Är det rasmotiverat?
Kommer det sprida sig?
Ska vi boka biljetter och ta planet som går innan midnatt för att vara på plats nästa morgon eller är det smartare att vänta?
Frågorna hopar sig och via mobilen i en av Stockholms förorter sitter jag med vänner och suger in nyheter, livebloggar och liknande via mobilen. Min kollega är frustrerad och vill komma iväg. Men vi sitter tight och kommer överens om att ha is i magen och vänta om inget inträffar under nästkommande dag. Hålla oss till den ursprungliga planen och åka den 5 september. Men pulsen är hög. Hjärtat dunkar och Twitter uppdaterar minut för minut vad som händer. Och natten kommer.
Samtidigt dyker de upp, de barska männen från nordnorge, de ödsliga ansiktena i det vilda Finland och de svenska hjältarna som håller ut längst där upp där ingen vill bo, deras berättelser, deras minspel, deras kamp. Med så oerhört skilda förutsättningar, på en ö utkastad i Ishavet eller nere i en gruva mitt i en massaker åtskilda av flera och åter flera universum. Men med samma berättelser. Om kärlek, smärta, ensamhet, drömmar och oro. Som bottnar i samma syfte.
Överlevnad.
Att klara sig igenom vardagen som försöker tvinga ner än på knän, där det gäller att hålla ut, hänga i och aldrig någonsin ge upp.
Jag släcker lampan och vaggas till sömns. Samtidigt sover de ensamma i norr, en gruvarbetare avlider i samma ögonblick av sviterna från skottet som träffade honom i ryggslutet och min guddotter kämpar febrilt för att komma till världen på Huddinge sjukhus.
Gryningen kommer snart åter. Och nattens spöken förbyts. Och jag stirrar då och då på telefonen.
När som helst beredd att bryta upp och ge mig av…
Cause they took your loved ones
But returned them in exchange for you
But would you have it any other way?
Would you have it any other way?
You couldn't have it any other way
Cause she's a crueler mistress
And the bargain must be made
But oh, my love, don't forget me
When I let the water take me
Distans i inlägg: 18 kilometer
Total distans: 151 988 kilometer