Sitting on the world, I got life on my hand
So these days I try to think twice when I can
Money on my mind as GOD is my witness
Love don't live here and it don't even visit
I do this for my uptown politicians
Walked in the kitchen and found a pot to piss in
Nobody gives you a chance you gotta take chances
Your family tree, I will break branches
Cause I don't give a fuck, I put the ass in assassin
Uh, appetite for disaster
I want a full plate then another one after
Han tar emot oss i Ouagadougous mest luxuösa byggnad. Mahadi, mannen, myten, idioten som jobbar på FNs högkvarter där luftkonditioneringen knottrar huden på armarna. Han svajar lätt i sin gång när han flyttar sina enorma ben framåt och halsen gungar till som hos en giraff. Han stinker av sträv parfym i den lilla hissen. Och med sina ca 2 meters höjd över havet slår han nästan huvudet i taket.
Vi är fast med byråkratins hjälte nummer ett. Som vill visa oss sitt kontor och går igenom sina privata bilder från FN:s fester och där det blir viktigast i världen för honom att hitta en bild på någon kvinna som heter Kerstin men som han oavbrutet uttalar Krstin. Krstin hit och Krstin i helvete dit. Han berättar att han jobbat under 25 på detta kontor. Svävar ut om sina resor "till alla världens hörn", ger ut presskit där första ordet på försättsbladet är felstavat och håller en monolog om mannen som gjort presskitet och hans "fantastiska kompetens". Och att projekten han är ansvarig för minsann är mycket bättre än alla andra organisationers.
Sen efter 45 minuter händer det. Han hittar bilden på Krstin. Dock tittar hon bort från kameran och det enda man ser är hennes nacke.
Sara och jag är där, våra sista timmar i Ouagadougou innan flyget går, för att besöka ungdomskliniker men måste gå genom högborgen och neråt för att nå vårt mål. Jag vill skrika i denna mans ansikte men sväljer djupt. Gång på gång på gång för att hålla mig lugn.
Han vill gärna visa oss FN matsalen och låta oss äta subventionerad mat. Jag sväljer igen och äter hellre upp mig själv än sitter där i en plastmatsal med plastmänniskor och äter plastig mat. Så vi drar i våld därifrån. Förbannade, utan tålamod och trötta efter alla dagar av intryck utan chans att låta dom smälta in.
Lättade går vi mot entrén.
Men när Mahadi vinkar av oss i är vi ännu inte färdiga med denne Burkinska Goliat. Nej för han slussar oss till fler kontor så att vi förbannar hans namn till den grad att vi får ångest bara av att se den liknande blåa färg som pryder FNs emblem. För han lever i sin kontorsvärld och tror att verkligheten är så fantastisk som foldrarna och broschyrerna visar på hans tunga teak skrivbord. Där världssamfundet betalar honom fantasilöner och utrustar honom med personliga chaufförer i bilar för en halv miljon kronor styck så att han ska kunna åka hem fem kilometer på asfalterad väg och fem kilometer tillbaka till kontoret. Detta då hans folk knappt har mat i magen.
Men till slut två timmar innan planet ska gå har vi fått träffa de före detta prostituerade unga kvinnorna som nu börjat skolan eller hittat annan sysselsättning. De, längst ner i den kedja där Mahadi sitter som gud på sitt kontor. Han har med största sannolikhet aldrig träffat dessa modiga unga kvinnor. Därför kommer han och andra Mahadis på världens FN kontor aldrig att förstå. Att verkligheten är de utsatta människor som på mirakulösa sätt överlever, härdar ut och startar om på nytt.
Dag efter dag efter dag efter dag.
Senare på planet summerar jag resan. Och inser att dess två största idioter båda jobbat på FN. Den ena, vår vän Mahadi och de andra, Muller från UNHCR som vägrade hjälpa till att gräva loss vår bil. Han som istället ville lämna oss på gränsen till Mali när mörkret var i antågande i ett område känt för terrorister med länkar till Al Qaeda. Men det är en anan historia.
Men en sak är säker.
FN fortsätter att framstå som det största slöseriet i denna värld…
Gorillas in suits
The holy war, the spiritual troops
Fighting over the mythical truth
Drowning in the political soup
They shoot missiles and nukes
Taking out such a pivotal group
The body count is the physical proof
Distans i inlägg: 5203 kilometer
Total distans: 148472 kilometer