Spark a match and watch the candle burn
the wick runs out and love takes its turn
on fallen angels and broken sounds
we will last past the final round
it took a while for you to find me
because i was hiding in the lime tree
above the city in the rain cloud
i poked a hole and watched it drain out
Nere under marken samlas 400 människor varje dag. De kommer för att få en bit mat, för en dusch eller för att mötas av omtänksamhet i jakten undan rasismens föraktande blickar. Ovanför, några stenkast till höger flockas turister vid Fontana Di Trevis önskefontän. Dit de kommit långväga ifrån och slänger i mynten i det klara vattnet och hoppas att just deras önskan ska slå in. Människorna under marken är egentligen samma människor. Men de har rest från helt andra länder för att komma hit och har inga pengar att slänga. De har knappt kraft att lyfta armarna.
Genom min vandring i staden ser jag den byta skepnad. Från en fläckfri yta, där solen alltid skiner, till något annat. När mörkret sänker sig kan inte Rom längre stå emot nattens hägringar. Utan människor väller fram från ingenstans och samlas i gathörnen, längs med järnvägsspåren eller på de tysta torgens hänsynslösa kullersten. Där rullar de ut sina filtar, dessa arma människor som rest genom en hel värld på sjunkande skepp genom transitländer där de behandlats värre än djur, med minnen i bagaget av inbördeskrig och tortyr, med tankar om sin förlorade familj och sina söndersprängda byar. Det är nu deras mardrömmar besannas på riktigt. Nu när det inte längre går att fly från vetskapen att de inte är välkomna och att ingen vill ha med dem att göra. De kan inte lura sig själv att det kanske är just i natt de får sova i en varm säng i en ombonad lägenhet fylld av kärlek.
För nu är den sena timmen redan slagen.
Samtidigt fortsätter Spanska trappan att locka horder av turister och vid Colloseum blixtrar kompaktkamerorna från japanska semesterfotografer. Den gamla gladiator-arenans strider har nu flyttat och utspelar sig idag utanför dess massiva väggar. Men på den arenan går det inte som på romarnas tid, att vinna, att bli välsignad av kejsaren och hyllad som en fri medborgare av det italienska storriket. Det är en annan tid idag.
Och till slut får jag nog av all inplastad lycka och vandrar längs med Tiberns strömma vatten. Doften av piss slår emot mig och sprutor ligger kastade oförsiktigt på nästan varenda kullersten under mina fötter. Sen svänger jag av till Vatikanen i ett desperat försök av att finna något oskyldigt och tittar upp mot himmeln som lever ut sin sista fantasi i ett orangest sken. Det är tyst och ödsligt i denna katolska högborg. Peterskyrkans magnifika fasad sträcker sig mot toppen av världen. I samma ögonblick bryts tystnaden när en minibuss sladdar in över Petersplatsen och stannar mitt på densamma. Några skuggfigurer kommer ut från mörkret och närmar sig fordonet. Det tar ett tag för mig att förstå.
Men italienska Röda korset delar ut smörgåsar till de hemlösa som sover på guds trappsteg. För gud verkar totalt ha glömt bort de desperata människor som behöver skydd men blir lämnade till sitt eget öde i en hård och kärlekslös värld. Där den starke överlever och resten blir galna och går under.
Det är så det är här.
I ett vykort från Europa 2012…
parallel to the city streets
our broken crowns beneath our feet
but as we walk across the diamonds
we know that love is always shining
so save me love save me all the time
i'll wash you down with a simple sip of wine
and toast my glass to all my loved ones
to let them know that the stars well they still shine
Distans i inlägg: 32 kilometer
Total distans: 136003 kilometer