Eternal Life is now on my trail
Got my red glitter coffin, man, just need one last nail
While all these ugly gentlemen play out their foolish games
There's a flaming red horizon that screams our names
Got my red glitter coffin, man, just need one last nail
While all these ugly gentlemen play out their foolish games
There's a flaming red horizon that screams our names
And as your fantasies are broken in two
Did you really think this bloody road would
Pave the way for you?
You better turn around
and blow your kiss hello to life eternal, angel
Det hela börjar vid den övergivna tågstationen i utkanten av Rom. Där jag sitter i en husbil och lyssnar på en afghansk mans berättelse om hur han kom till Europa gömd under lastbilar. Utanför vräker regnet ner och han, mannen bor i detta utanför, sover på perrongen tillsammans med 150 av sina landsbröder. Bakom oss i husbilen inre undersöks tbc-infekterade mäns bröstkorgar av stetoskop som manövreras av händer sittandes på godhjärtade människor.
Kväll blir till midnatt och mer än så samtidigt som jag lyssnar på de desperata ropen på hjälp. De beskriver hopplösheten och vädjan till en omvärld där ingen lyssnar. Samtidigt går jag på spårområdet och låter kameran jobba stillsamt med en tejpad plastpåse runt om för att förhindra det envisa regnet smattrande klagan.
När klockan blivit än mer tar jag mig tillbaka till mitt rum och hämtar väskan och fortsätter mot centralstationen och sätter mig på tåget mot Milano som avgår i gryningen. Ett grönt fantasilandskap målas fram utanför fönstret när stadens graffitti och unkna urinstinkande gränder löses upp.
Kring lunch är tåget på perrongen i Milano. Jag möts av den eritrianske flyktingen N som har bestämt sig att berätta sin historia och bjuda in mig i sitt liv. Vi åker till den flyktingförläggning han tidigare bott på, han visar mig kartongerna han sover under på bussterminalen i Bergamo efter ytterligare en tågresa. Jag vet inte vad jag ska säga som svar på hans berättelse. Det finns inga ord. Det finns inget sätt. Istället tar tystnaden vid och går snart över i prat om fotboll och han lyser upp.
Frågan som hela världen kan diskutera…
Är Messi egentligen bättre än Ronaldo eller tvärtom?
När vi skiljs åt innan en ny natt åter tar form och N har fått plats på ett härbärge för natten berättar han att han är glad över att vi möts. Att han trots allt som hänt honom tror på godheten i folk. Vi kramar om varandra för att mötas dagen efter igen.
Jag åker till mitt hostel som visar sig ha dubbelbokat mitt rum och där bor nu fyra män från Kazakhstan istället för tre män från Kazakhstan och en fotograf från Sverige. Och just där just då i Milano är det stadens största mässa med en halv miljon besökare som resultat. Det finns inte en ledig säng i hela stan. Men på något sätt lyckas den egyptiske ägaren få in mig på ett hostel som egentligen inte har öppnat ännu som han uttrycker det. Bara en kort promenad försäkrar han mig och en bäddad säng står redo.
Men ösregnet utanför dränker mig, och minnet av 36 timmars sömnlöshet knackar på i tinningarna. Sex kilometers promenad och hela Milano är under vatten och mitt i allt vatten vadar jag fram med packning, kamera och hela helvetet. En bil tutar på mig för att jag går över gatan i detta vansinniga skyfall så att denne måste stanna några sekunder extra. Jag skriker ut i luften och förbannar detta förbannade land vars vatten jag trampar i. Ställer mig framför bilen och fäller upp långfingret och drömmer om slagsmål. Men istället lättar chauffören på bromsen, trycker ner gasen och kör runt mig och vilket resulterar i en svallvåg som träffar mig i knähöjd.
Till slut kommer jag fram till hostelet som inte har öppnat som fått namnet Sofia 2 och säger till ägaren, som är släkt med ägaren till hostelet som jag precis kommit ifrån, Sofia 1, att med lite anständighet i kroppen borde han ge mig rabatt för att hans kusin på Sofia 1 skickade ut mig trots att han tagit emot min bokning. Men istället säger ägaren till Sofia 2 att han faktiskt gör mig en tjänst och att det är jag som ska vara glad att jag inte behöver betala det dubbla priset som de tar på Sofia 2 som egentligen inte har öppnat ännu. Men han kan sträcka sig till att bjuda mig på piazza och en öl.
Så en timme senare när det är midnatt är vi goda vänner, Karim och jag. Och vi diskuterar återigen om Messi verkligen är bättre än Ronaldo utan att det spelar någon roll. Jag känner mig tacksam för sängen, trots att den delas med en rysk aningen udda konstnär och två franska killar med visselpipor runt halsen. Jag tänker på flyktingarna som ligger på stationen i Rom. Jag tänker att jag är helt slut efter snart två dygn utan sömn och utan säng att sova i.
Att för dom är dessa två dygn ingenting.
Bara ett andetag i en livstid...
Racist everyman, what have you done?
Man, you've made a killer of your unborn son...
Crown my fear your king at the point of a gun
All I want to do is love everyone...
And tell me where is the love in what your prophet has said?
Man, It sounds to me just like a prison for the walking dead
And I've got a message for you and your twisted hell
You better turn around and blow your kiss goodbye
to life eternal angel...
Distans i inlägg: 607 kilometer
Total distans: 136610 kilometer