Falling short i've hit the spot
Of the place where I was shot
From the womb of my mother
I've fallen short but is there another
Place where I could be
Is short just the place for me to see
Natten ligger fortfarande över ögonlocken när jag tar upp mitt skrynkliga boardingkort från väskan. Möts av ett matt leende från en kvinna med lite gul skorpa vid ögonlocken som nyser rakt fram utan att verka bry sig att delar av hennes salivdusch landar lite under mitt högeröga. Händelser som alltid utspelar sig på flygplatser som är hem för lågprisbolagen, undangömda till marginalerna, med barackliknande byggnader som ser ut som kartonger, med personal som förmodligen önskar de jobbade på transithallarnas framsida. Och checkade in resenärer i businessclass på flighter till exotiska destinationer som Florida, Filippinerna eller franska Guyana. Men istället sitter de i de skabbiga flygplatsernas rostiga hangarer där flygen om man har tur går till Falun, Frankfurt eller Friedrichshafen.
Jag går vidare genom säkerhetskontrollen och säkerhetsvakten stirrar med röda ögon vid sidan av röntgenskärmen och skiter fullständigt i vad som är i min väska. Istället pratar han med sina kollegor om att det borde införas första dags intyg för de som är sjuka för mycket där på city flygplatsen. De andra håller med och nickar och lägger inte märke till att jag går igenom metalldetektorn. Finns jag överhuvudtaget?
Någon timma senare är vi dock i luften. Inte i businessclass med sidenlakan och champagne. Utan vi, denna lyckliga skara som fått gå längs med halva landningsbanan i hällregn och tre plusgrader, då det inte finns några ramper så att man kan borda planen direkt , vi sitter där huttrande i kabinen och fönsterglaset bildar en tendens av imma när vi alla drar en kollektiv suck. Bredvid mig försöker en ivrig ungersk Madame ideligen konversera på ungerska. Jag nickar trött utan att hon förstår innan jag ursäktar mig på svenska och drar tröjan över huvudet och känner hur värmen brassas på så att vi gäster ska köpa buteljerat vatten för fyra euro flaskan. Jag håller på att somna men väcks snart av en vagn med smörgåsar för sex euro styck som kör in i min axel som hänger lite utanför den minimala sittplatsen. Alla verkar trivas på planet. Jag gör mitt bästa för att inte skilja mig från gruppen.
Vi landar i Budapest eller om det är Bukarest på en likadan flygplats som den vi kom ifrån. Med lika obefintlig arkitektur, med samma avsaknad av charm och personlighet, den här gången med destinationer som Cluj-Napoja, Varna och Arad. Jag tittar på klockan, det är åtta timmar innan jag flyger vidare.
Istället för att flyga direkt och få varm mat serverad på planet kastar jag mig runt Europa som i en torktumlare på jakt efter den billigaste biljetten. Lågpris-bolagen som är allas vår underbara skräck som vi älskar att hata och hatar att vi älskar. Flygbolagen som inom en snar framtid kommer att ta betalt för syrgasen när kabintrycket faller. Där vi blir förnedrade om vi packat vår väska lite för tungt eller riskerar att bli utslängda om vi inte skrivit ut vårt boardingkort i färg. Där vår självkänsla om vi inte är försiktiga och läser det finstilta, får sig en törn av sällan skådat slag.
Men ibland har man tur även i denna känslolösa värld med budgeterbjudanden och rabatthäften. Jag hittar en mjuk fåtölj, ett trådlöst internet dyker upp på datorn och jag kan sitta med den sista researchen innan jag flyger vidare till den italienska stöveln om några timmar.
Så vem vet, jag kanske festar till det på den där nästa fighten och köper den där flaskan vatten för fyra euro. I rent lyckorus…
What I can do
What I've been given
My holy view of hell an heaven
Am I falling short or do I fly
While I miss the mark do I hit the sky
In my wondering do I answer why
Distans i inlägg: 2036 kilometer
Total distans: 135971 kilometer