A hound dog in the distance howls to a church bell in the rain
Concrete angels pray for those who've got no names
There's a bible in the mud open to proverbs from the sky
You can't turn the pages it's to wet to even try
I'm walking through the graveyard looking for his name
He cuts me with the wind and stabs me with the rain
I forgot to remember what it is that I know
I'm lying in the graveyard
I've got no place to go
Jag kör genom Sverige och det är vår runt hörnet. I baksätet på den lilla hyrbilen ligger kameraväskan. Det är som att åka till paradiset med en gammal vän som trots avstånd behållt konturerna innanför ögonlocken med bevarade dofter och smaker på tungan. Förra veckan var första gången jag packade upp kamerorna sedan början av december. Men som en bioduk har det projicerats egna bilder i huvudet ändå. Analoga minnen från det förflutna och infraröda drömmar med svettningar längs med ryggraden i ett mörker där jag vaknar torr i munnen. Allt för att kunna göra plats för nya bilder. För att kunna möta nya minnen från nya människor.
Utanför fönstret svävar gröna vidder förbi som pärlband vintern gömt, jag är inte på väg mot världens ände, jag är inte på väg mot bomber, uppsvällda magar och nya stämplar i passen. Jag tillryggalägger kilometer, sväljer mil och dricker uselt väg-kaffe. På väg söderöver till Sveriges kustland där jag börjar jakten igen med min kamera och ett nytt reportage. I väntan på att världen tar emot mig igen. I förberedelse på det som komma skall. Men främst för att jag kan och att jag vill igen…
Jag trummar med händerna på ratten. Tittar på hastighetsmästaren. Den snuddar 150. Ser det mörka under ögonen flyta ut i en stor skratt-rynka när jag ler mot mig själv i backspegeln.
Jag är på väg igen. Och tänker på det som kommer. Italien, Väst Afrika, Zambia, Ryssland och alla andra platser som börjar växa fram och planeras sena nätter med röda ögon stirrandes i en vit skärm och blir verklighet hundratals mail och telefonsamtal senare. Tänker på det som är nu i en sen eftermiddagssol när det är som bäst och solen övergår i ett mjukt fluffigt och varmt sken. Jag släpper tanken på det som varit.
Jag stirrar ut på Sverige.
Sverige stirrar tillbaka
En kärlekssaga i mars 2012…
He was of my blood my sweat and my bones
But I killed him with love so I could be alone
And now that I'm alone all I feel is pain
Like a cold steel knife as it cuts into my veins
I release to the void
You're to weak to exist and to strong to be destroyed
But please show me a sign everything is gona be alright
That your chrysalis death will soon return to life
Cause I forgot to remember what it is that I know
I'm lying in the graveyard
I got no place to go
Distans i inlägg. 713 kilometer
Total distans: 133935 kilometer