Home againOne day I know
I'll feel home again
Born again
Born again
One day I know
I'll feel strong again
En man tutar åt mig i mörkret. Jag andas djupt och under hela mitt andetag håller mannen handen på tutan. I de 10 minusgraderna stiger jag ur bilen och ser honom. Hans mage håller på att välla över ratten på den stora svarta jeepen han kör, kanske är den även på väg ut över passagerar-sätet. Varför annars har man så stor bil? Jag tittar med lång blick och höjer pekfingret och håller det framför honom stilla så att jag vet att han verkligen ser det.
Han tutar igen.
Jag drömmer om vilda slagsmål på en öde korsning i en skitig förort till Göteborg.
Men går och sätter mig i bilen igen och kör iväg när trafikljuset slår om till grönt.
Det är det närmsta action jag kommer just nu. Jag känner mig tom och ekande när jag sitter och har lovat mig själv att vara hemma till sista mars. För att slicka mina sår, för att bida min tid. För att vara alert när det smäller nästa gång.
För att jag behöver det.
Jag har en plan och den tar sakta form för framtiden. Det är skönt när livet ibland verkar gå på tomgång och försöker spöa skiten ut än. Då kan man stirra tillbaka och bara håna det som försöker skada än och med lätt överlägsen röst säga:
– Jag har en plan som är större än att tvivla eller vara låg en dag.
Så nu sitter jag på biblioteket vid Medborgarplatsen och smider på den. Jobbar av gamla jobb. Och känner hur världen sakta ritas upp i mig.
Och inser att Hemingway har rätt…
Världen är vacker och värd att kämpa för…
I left my head
Many times I've been told
All this talk will make you old
So I close my eyes
Look behind
Moving on, moving on
So I close my eyes
Look behind
Moving on
Distans i inlägg: 502 kilometer
Total distans: 133222 kilometer