Det kommer en kväljande doft emot mig. Jag vet att jag inbillar mig. För det finns inget kvar av kropparna som grävdes ner här för ett år sedan. 200.000 människor som vräktes ner i ett stort hål och där nu några trasiga kors står och faller med vinden.Det är allt som finns kvar av dessa människor.
Ungefär som att majoriteten av Malmö grävdes ner under fyra fotbollsplaner.
Jag går i den ljumma vinden och hör mitt eget hjärta slå. För det är tyst. Inga sörjande människor finns att skåda. Inga människor alls. Bara en tystnad som gör ont att lyssna på. Jag vågar knappt lyfta upp min kamera.
Men jag knäpper av till slut. Snabbt och inser att jag håller andan under hela tiden.
Sen går jag stilla ner mot vägen. Och i mitt huvud försöker jag förstå att denna grusplan jag går på är en massgrav utan att kunna förstå det.
Så jag fortsätter att gå i min ensamhet. Och känner hur knogarna vitnar.
Jag håller hårt i kameran...
Distans i inlägg: 1 kilometer
Total distans: 44250 kilometer