
Ditt liv. Din historia.
Men du gled mig ur händerna. Du blev 19 år. Och dog där på fälten då solen bara lämnade mörker efter sig där i den sena timmen. Brian, du som var där och lärde mig att se in i en annan människa. Som lärde mig trots att du var flykting boendes i ett tältläger att trots alla olikheter vi hade, trots att våra förutsättningar för livet hade givits så olika verktyg, att se igenom det och att vi oavsett dessa olikheter ändå var likadana.
Med samma tankar. Med samma känslor. Med samma tillhörighet till kött och blod.
Jag tänker på din dröm om att bli hip-hop artist och när du stod där i öknen med en glasflaska som mikrofon och droppade egna rim för mig där jag satt och trummade på en trasig vattentank mellan fotograferingen. Jag bodde i ditt tält under veckor och månader. Sov på jordgolvet, åt från samma talrik och delade samma drömmar.
Igår blev du ihjälslagen när du var på väg hem. Jag vet inte varför. Men någon mördade dig, min lillebror och du hittades i gryningen med ett blodigt järnrör något hade lämnat efter sig som enda spår.
Det lämnar mig utan fotfäste. För om godheten i den här världen ska vinna. Varför dog du när du var en oskyldig pojke på 19 år på väg hem till ditt jordgolv i en tillvaro som redan slagits sönder så många gånger tidigare.
Jag vet inte.
Allt jag vet är att jag inte vet och att jag aldrig kommer att glömma dig Brian. Och alla resor jag gör, alla reportage jag kommer att fotografera och i alla människor jag möter så kommer jag se dig och tillägna varje liten del för att hedra dig och det du lärde mig.
Och varje fotografi som jag lämnar efter mig kommer bli en kamp för förändring och en naiv strävan att det goda en dag ska besegra det onda...
Distans i inlägg: 0 kilometer
Total distans: 19001 kilometer