Är i St Petersburg på uppdrag. Jag har inga pengar när jag är här. Mitt hjärta är om inte krossat, tilltufsat, luggslitet och totalt svart. Jag följer min barndomshjälte Fjodor Dostojevski i ett reportage om hans liv. Är jag dum i huvudet där som Raskolnikov, huvudfiguren i Brott och Straff när jag älskar varje sekund av denna nattsvarta tillvaro.Osocial i fyra dagar går jag i fyra dygn. Bort från vanvett. Passerar dårskapen på vägen. Till tankar som tillåts att fastna utan att bara passera. Natt som dag. Fotograferar i smyg. Regnet faller på mig från himlen som är lika grå som betongen i denna koloss till stad. Stora torg, enorma kyrkor och en byst av Fjodor Dostojevski hängandes om inte på mitt samvete, så i alla fall i periferin. Dekadensen är så hög att jag skulle kunna fria till den och om jag hade fått nej skjuta sönder hjärtat med en revolver. Och för att inte tala om nätterna när alla människor är borta och gatuhundarna föjer min skugga.
Ryssarna jag delar rum med är på kröken dygnet runt. Jag är på rymmen dygnet runt. Eller kanske är jag inte det. Kanske går jag ikapp mig själv. Med min Nikon hängandes över axeln och min regnjacka jag fått från vänner i danmark.
Förmodligen kommer jag aldrig komma tillbaka till St Petersburg igen. För det är som att förska förlora oskulden på nytt. Det går inte och varje försök att göra det igen leder bara till besvikelse...
Distans i inlägg: 115 kilometer
Total distans: 19116 kilometer