Jag faller ihop där. Verkligheten försvinner och bilder pumpas igenom hjärnan. Psykadeliska ljus sprängs fram ur ögonen och jag hinner tänka att hjärnan kommer att explodera. De som säger att bilder från ens liv flashar förbi när man är på väg att dö kanske har rätt. För bilder från mitt liv rasar förbi snabbare än alla expresståg till himmel och helvete samtidigt. Det finns ingen chans att värja sig. För jag är medvetslös och människor springer runt mig, slår på mig och trycker sina fingrar mot min halsåder för att känna pulsen. Ögonen rycker och krampar och musklerna i halsen vill spänna sig fria utanför min kropp.Är det så här det känns att dö?
Är jag på väg att dö?
När jag sedan vaknar och min hjärna är tillbaka i den andra verkligheten kan jag inte slå upp ögonen. Istället hör jag röster, känner människors händer på min kropp och undrar om jag faktiskt är död på riktigt och kan höra alla men att de inte kan höra mig.
Men några dagar senare när jag ringer sjukvårdsupplysningen tvingar de mig till akuten där jag testas med prover och en vidare undersökning hos en neurolog förstår jag att jag lever.
Och inser att min kropp eventuellt behöver lite vila. Jag tänker på det när jag är i Gärsnäs och fotograferar ett skåne-bröllop. När paret står framför vigselförrättaren, att allt är flyktigt och inget går att hålla fast vid, utan saker passerar för längre tider och för korta ögonblick. Så även min egen kropp som passerar genom mig och jag genom den.
När jag sedan sitter på väg tillbaka till Stockholm så orkar jag inte hetsa upp mig på att tåget är försenat. Kanske kan jag inte slåss mot hela världen samtidigt utan måste välja mina strider. För bilderna som passerade när jag låg i gräset, de var bilder från starka upplevelser under det senaste året. Från sjukhusen på Haiti, från blickarna av döende människor, från Bangladeshiska missbrukare som tittade på mig för att fråga varför de var trasiga och inte jag. Och mitt i all denna förödelse flashade Asamoah Gyans ansikte förbi. Han som missade straffen för Ghana som gjorde att de blev utlsaget i kvartsfinalen i fotbolls-vm. Desperationen i hans blick var likadan som i alla de andras som passerade mig där på gräsmattan.
Vilket nu får mig att inse att alla människor delar samma känslor även om de har förbannat olika namn och skepnader. Jag ska försöka tänka på det i framtiden. Och kanske om jag har tur, så kan det göra mig till en bättre människa.
Och jag kanske förstår desperationen när den en dag kommer till mig för att avlägga besök...
Distans i inlägg: 1363 kilometer
Total distans: 10585 kilometer