Hela stan badar av sol, förmodligen är hans stans ända mörker just då. Inga tåg har kommit till hans station eller så har alla passerat utan att han har hunnit med att ta det där extra klivet för att inte bli frånåkt. Men kanske är det just vad han har blivit, lämnad på en öde perrong i stenhårt regn som slår in i själen och lämnar rester av svart skum.Min axel är nedtyngd av kameror. Hans, av jorden som på något sätt vändt sig och låtit himlen vara helvete och helvete en himmel som bara trycker honom.
Neråt.
Djupare för varje sekund.
Och betänk att varje dag är oändligt många sekunder.
På redaktionen kan jag inte släppa honom. Inte heller på väg hem i en luftkonditionerad bil då jag får vara passagerare istället för pendlare. Tankarna snurrar runt likt tombolabollar på en drive in bio i säffle där man aldrig jävla någonsin vinner.
Hur kunde det bli så där för mannen?
Och varför hade jag inte mod att gå fram till honom och fråga hur han mådde?
Deassutom trycka av en bild i smyg och prata med någon annan om honom istället för att bara öppna käften emot honom istället för ifrån honom.
När jag sedan handlar grönsaker utanför södra station är praktikant killen i kassan stressad och nervös. Han slår in alla mina varor för det osannolika priset av 16 kronor. Jag ser att hans darriga fingrar tryckt fel på kassaapparaten.
Jag tiger i hemlighet, låser upp cykeln och trampar upp för backen.
Livet kan vara sådär ibland...
Distans i inlägg: 43 kilometer
Total distans: 8999 kilometer