Det är varmt i gryningen när jag stiger ut. Men där på båten känns det som Alaska mer har blivit inneboende istället för för att det är jag som är ute. Kallt som helvete för att göra det enkelt. Och någon drar i spaken. Gravitationen, g-kraften eller vad fan det nu är trycker min kropp bakåt och får mig att glömma knottrorna på huden.Jag håller i mig för livet.
Eller om det är livet som håller om mig.
Reportern sitter längst bak i båten, tillbakalutad med ett ryggstöd i skinn, hans läppar fladdrar av fartdraget och får Mick Jaggers läppar att likna en blek kopia.
Nej, nej, reporterns läppar fladdrar likt ett lakan i orkan. Vi åker i 55 knop.
Så fuck Mick jagger egentligen.
Hur många kilometer det nu är har jag nu i detta ögonblick druckit för många öl för att kunna räkna ut, men det känns som vi passerar 3000 kilometer i timmen, två smällar på käften och en framtid som aldrig kommer. Så jag står där, med håret fladdrandes i ögonen och försöker se in i sökaren. Tårkanalerna jobbar på högvarv för att producera lika mycket vatten som det som omger oss.
Mission Impossible.
Fuck u i ditt ansikte.
Men allt för den sköna journalistikens skull. Den osköna sanningen.
Och flera knop senare inser jag att min kärlek till havet och all segling inte har något med kustbevakningens nya båt att göra. Den har inget med inget att göra förutom ett romantiskt skimmer på en parkbänk som inte finns.
Så jag blir avsläppt vid en brygga där nästa jobb väntar. Simskola för barnen i Södertälje som vill lära sig att spraka ordentliga bentag och andas som elefanter för att kunna föra armarna i rätt läge och inte sjunka ner genom mörkret på botten för att aldrig mer komma upp igen.
Det finns egentligen inget problem med detta. Förutom att jag blir avsläppt vid fel brygga.
Simskolan försiggår flera mil bort.
Men bittra och levnadsglada människor hade tröstat sig med att det i alla fall regnar efter den senaste tidens värme.
Jag, förbannar hela världen med ett leende på läpparna…
Distans i inlägg: 5 kilometer
Total distans: 8956 kilometer