Ett missat tåg, en besviken blick på en morgonperrong, ben på väg mot en ny dag i olika riktningar. 40 minuter för de som hann med. I en bok omringad av människor som är tysta och gör allt för att undvika varandras blick.Hur många är där. Egentligen. Utöver de som stirrar ner på golvet eller med simmig blick ut genom fönstrena, allt för att undvika kontakt med verkligheten.
Egentligen. Hur många är där? När man egentligen tänker efter.
Sen på plats på redaktionen där kaffekoppar redan hopat sig på mitt skrivbord. Och arbetskamrater för första gången på mycket länge. Där vi åker ner med hissen innan morgonmötet och tjuvröker. Åker upp. Planerar dagen. Tjuvröker igen.
Jag träffar Alzeimerspatienter, musiker och allt där i mellan. Trivs med livet där inte varje sekund är en kamp mellan mig själv och mig själv. Sjunker ner i bilsätet och åker till orter som Trosa, Järna och Ronna.
Och där mitt i allt. Bland brödramord och uppgörelser i vad som skulle kunna vara en svensk trevlig mellanstad står jag med min kamera och mitt frustande hjärta som slår. Sprängs och exploderar.
Det är jag, med livet nedpackat i mig själv. Där jag vill vara.
För vad finns det för andra alternativ? Att stirra med blicken på golvet i tågkupén? Försöka fånga ett löfte genom ett fönster? Skjuta skallen av sig i ren tristess?
Skulle inte tro det…
Distans i inlägg: 400 kilometer
Total Distans: 8951 kilometer