Det slår mig när jag kör ut ur Göteborg att ingen i Göteborg kan köra bil. Det slår mig även att om alla hade kört bil som fotografer så hade allting varit mycket enklare. Då hade inte senila pensionärer stannat i rondeller och vänligt men bestämt försökt vinka igenom mig bara för att det tror på högerregeln. Inte heller hade fenomenet "nu-sätter-vi-världsrekord-i-att vara-långsam-med-köra-när-det-blivit-grönt-ljus inträffat lika ofta.Så efter en stund på på vägen passerar bilen en poliskontroll. En laserman i uniform blåser av en stråle mot mig. Jag är väldigt sugen på att stanna, backa motorvägen tillbaka just för att fråga exakt hur fort jag körde. Men det gör jag inte utan istället byts motorvägen ut mot landsväg till Småland. En cykel passeras och baby vevar rutan och skriker
- heja heja heja heja.
I backspegelns ser jag den ansträngda kvinnan raggla till och nästan köra av i i diket. Sen trycker jag lite lätt på gasen och hon försvinner ur mitt liv utan att ha tagit steget in i det.
Efter en snabbvisit hos vänner kommer jag punktligt till mitt möte med Länstidningen i Södertälje. Möts av en trevlig kvinna som berättar för mig att fotograferna kör oftast till uppdragen. Det är då det slår mig, att tyskar med för tung last på sina husbilar, människor som inte fattar vad blinkers är och allt annat pack som är ute på svenska vägar, att de borde hålla sig hemma och enbart låta fotograferna vara ute på vägen.
För då hade de kunnat få bilder av verkligheten och sedan slippa köra ut själva för att se efter hur det egentligen ligger till.
Men hur troligt är det.
Som en bomb i mitt ansikte.
Mitt på ljusan dan.
Distans i inlägg: 500 kilometer
Total distans: 990 kilometer