Jag sitter under marken, kontoret version 2011. Ovanför skiner solen och någon krattar upp gammalt grus. Några ögonblick senare tänder jag en cigarett ovanför där jag satt för några ögonblick sen. Ett barn går förbi med en rinnande glass i mungipan. Två pensionärer passerar med rollatorer och har solglasögon som får de att likna övervintrade hippies. Gatan blir åter en mötespunkt efter månader av slask och mörker.
Jag tänker på de brända fälten i Afghanistan. På de burundiska flyktingarna ute i öknen. Funderar över hur det gick för den svältande nomaden som inte hade något vatten. Känner tillbaka via den förorenade sanden på de bangladeshiska stränderna som var så giftig att jag fick utslag över hela kroppen efter bara några minuter.
Mer hinner jag inte tänka tillbaka förrän cigaretten är slut. Barnet med glassen har försvunnit. Pensionärernas ryggtavlor svänger runt ett hörn innan de glider ur mitt synfält. Jag fimpar i en rostig plåtburk, öppnar dörren och går ner under mark igen.
Kontoret, version 2011.
Stirrar på datorn och längtar ut.
Och känner hur skinnet ställer sig på kant då jag börjar räkna dagarna.
Och inser att det snart är dags igen…
Distans i inlägg: 0 kilometer
Total distans: 75708 kilometer