Tillbaka från sol- och vinretreat hos vänner i Sundsvall ser jag honom.Han står där med sin uppsyn i tunneln under spottkoppen. Stockholm 10.40, 2010. Det är en sådan uppsyn som egentligen gör sig bäst med en fot i ansiktet, eller ännu bättre, ett avtryck från en grov sko där näsan en gång satt. Hans gestikulerar som om han hade en armé skinheads framför sig. Rädd, osäker och i försvarsläge som mer påminner om attackläge. Men istället för en arme av bortappade står framför honom en uppskrämd försynt kvinna som på knagglig svenska undrar hur man anmäler någon av SL:s personal kallat än för "jävla idiot".
Skulle jag göra det varje gång någon på SL inte följer kraven på mänsklighet, skulle jag ha jobb på heltid, tänker jag och fingrar på tändaren i fickan. Som om att jag vill sätta eld på skiten.
Med snabba steg känner jag hur min puls ökar. Som att jag rustar för strid. Alltid denna jävla strid oavsett om det är tisdag i Stockholm eller natt på månen.
– Du har ett serviceyrke när du jobbar på SL och vi som dina kunder betalar faktiskt din lön, säger jag så lugnt jag kan när jag kryssat mellan horden av folk, fram till mannen med skosule-uppsynen.
Han backar bak och jag tänker att han gör sig redo att veva näven i ett perfekt omlopp där jag står vid mållinjen. Jag innerligt önskar att han gjorde det, men istället säger han hur korkade vi "folk" är som inte förstår någonting.
Jag säger att jag är fotograf och undrar om han vet hur en kamera fungerar.
– Vet du vad en bländare är, skärpedjup eller är uttrycket avtryckare bekant för dig, frågar jag honom och känner mig på något sätt som en lärare i en klass med människor utan hjärnor.
Mannen blir tyst, tittar på mig som om jag hade aids, var lobotomerad eller något mitt i mellan.
– Iväg, med dig och ta dina bilder, kommer det från hans darrande stämma.
Jag lägger handen på hans axel, och får sträcka mig för han är en lång spärrvakt. Sen ler jag. Tar kvinnan under armen och hämtar en informationsfolder som berättar hur man går till väga för att anmäla när någon haft huvudet i arslet eller bara varit förbannat ignorant och inte förstått att det är människor som åker pendel tåg.
Några minuter senare på perrongen vräker regnet ner. Men jag känner mig ändå som en evig slacker på semester med en sol och en stor paraplydrink inom armlängdsavstånd.
Sen ler jag igen...
Distans i inlägg: 802 kilometer
Total distans: 1878 kilometer